Är det dags?

Hörrni, är det dags att köpa julklappar snart? Jag har redan börjat planera lite smått och kommer nog börja i november redan så att jag slipper stressa. Har ni börjat?

Jag sitter inne på bröllopstorgets hemsida och kollar på den här länken: http://www.brollopstorget.se/forum/thread/4351098-visa-din-ring-bildtrad-ringar-2014/72 där dom visar massa fina ringar. Undrar hur min vigselring kommer att se ut någonstans där i framtiden! :)

rings

 

Idag är det i alla fall löning och jag sitter och kollar lite julklappar på nätet. Får nästan lite julkänslor redan nu trots att det är 2 månader kvar. Ja, på pricken två månader faktiskt! Ho ho ho God Jul!

Jag är frisk!

Jag är så otroligt lättad, jag är grön! Gud vad skönt, har känts som att jag haft en klump i halsen men det behöver jag inte ha längre. Så sjukt!

Och det gick förresten bra med pappa. Det var trevligt att ses igen men det kändes ganska uppstyltat på något vis. Väldigt stelt. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Skönt att vi har någon typ av kontakt nu i alla fall tycker jag, även om den inte blir så mäktig. Jag har fått spendera många långa timmar i KBT för att förstå att jag inte kunnat gjort något annorlunda och att det inte är mitt fel men det känns också skönt att kunna reparera det som varit trasigt. Jag tror att det är viktigt att man gör det, att man i alla fall vågar försöka.

baby

Men hörrni, tycker inte ni också att det är värsta babyboomen nu? Jag tycker att alla på facebook vräker ur sig att de är gravida till både höger och vänster. Jag känner två saker: ångest och irritation.

Min biologiska klocka inte bara ringer, utan klämtar. Men samtidigt har jag precis börjat nytt jobb och det finns ingen tid. Sen är det så jävla irriterande för att det är som att jag är inne och scrollar på babyboom.nu istället för facebook. SJÄLVKLART respekterar jag att folk får barn men kan man inte stoppa in bilder i privata familjealbumet istället? Och hålla bajsfärgen för sig själv? Fan också 😛

Inget än

Har inte hört något än, blir galen. Tiden går så långsamt.

Idag ska jag faktiskt åka ut till min far. Han bjöd in mig på en fika och det händer inte ofta, i princip aldrig. Men det ska väl bli trevligt antar jag. Har inte träffat honom på 2 år tror jag, han är inte direkt huvudpersonen i mitt liv om jag säger så. Men men, det blir nog bra. Ramon ska inte följa med, vill inte att han ska träffa min far, det finns ingen anledning. Mammas karl är tusen gånger bättre och de kommer bra överens. Han är mer min pappa än vad min riktiga far är. SÅ är det bara.